Triss i serier

Läser fortsättningsvis massvis av serier och annat fränt. Har dock svårt att hinna skriva om dom här. Men gör ett försök

Velvet 2 av Ed Brubaker och Steve Epting

När Velvet först såg dagens ljus på svenska var det i tidningen X9. Man gjorde en ganska stor grej av att Modesty Blaise äntligen fått en värdig arvtagerska. Ett påstående jag initialt var skeptiskt kring. Det var jag även efter att jag läst första albumet. Men nu börjar jag köpa påståendet.

I del 2 är det betydligt mer fart. Velvet försöker ta reda på vem som inom den hemliga organisationen förmodligen är en dubbelagent. Men ´ju mer hon undersöker, desto mer tror hennes kollegor att hon är den skyldige.

Velvet 2 är fylld av agentraffel på liknande sätt som både James Bond och Modesty Blaise. Det är spännande och till skillnad från det öppna slutet i första albumet blir jag bara glad över det öppna slutet här. För nu vill jag läsa mer!

Sherlock Holmes: Baskervilles hund av Ian Edginton & I. N. J. Culbard

Detta är Edgintons och Culbards tredje Sherlock Holmes-adaption på svenska. Denna gång är det kanske den mest kända Holmes-romanen som avhandlas. För mig personligen är historien så välbekant att spänningen uteblir. Detta trots att det inte är något fel på serieversionen. Den är vältecknad och överföringen till serieformatet fungerar. Historien är bara lite för välbekant. Men i förordet sätter Holmeskännaren Mattias Boström romanen i sitt sammanhang vilket ökar läsbehållningen.

The Walking Dead 18. Negans hämnd av Robert Kirkman & Charlie Adlard

Nu har Apart Förlags svenska översättning av succéserien The Walking Dead nått till samma ställe där den nu aktuella TV-serien är. Eftersom serieoriginalet är både likt och olikt sin TV-serieversion är det förbålt underhållande att läsa albumet samtidigt. Förbålt underhållande är även albumet i sig.

Det som dock är synd är att detta är första gången den svenska upplagan saknar förord. Detta är mycket synd eftersom nästan alla förord varit mycket intressanta och tillfört serien en hel del (typ alla förord utom Jonas Gardells trista). Albumet innehåller i alla fall sin sedvanliga fanart. Men visst saknar jag förordet. Men serien är läsvärd ändå. Såklart. Det handlar ju ändå om världens kanske bästa serie.

Astrid: Vulkanmånens kult av Kim W. Andersson

Kickstarter är en amerikansk internetplattform som möjliggör projektfinansiering med hjälp av crowdfunding. Det är enligt mig en fantastisk möjlighet för kreativa människor. Många har förstått potentialen i Kickstarter och en av dessa är Apart Förlag som givit ut flertalet verk med hjälp av denna crowfundingplattform. Nu senast är det Astrid av Kim W. Andersson som blivit till med hjälp av denna internetplattform.

 

Andersson hör till mina favoriter bland de svenska serieskaparna. Han ligger bakom de eminenta skräckserierna Love Hurts (1 och 2) samt Alena. Nu har han dock lämnat skräcken till förmån för Science Fiction. Eller snarare rymdäventyr.

I serien får vi följa Astrid som är under utbildning. Målet är att bli en av galaktiska koalitionens elitagenter. Men efter att hon blir anklagad för fusk är hon nödgad att driva omkring i rymden och ta så kallade skitjobb. Men en öppning till både revansch och återupprättelse dyker upp.

Andersson må ha bytt genre men hans ton är kvar. Han är mästare på att ta klassiska genre-berättelser och ge dessa en egen tvist.

Albumet är väldigt vältecknat. Det vet redan vana Andersson-läsare. Han är också väldigt skicklig på färgsättning vilket ökar albumets sympatiska intryck. Därtill är den rafflande äventyrsberättelsen precis det. Rafflande och spännande. Samt originell trots att den följer genrens regler. Precis som det ska vara. Kan nog bli årets bästa seriejulklapp.

Nu längtar jag otåligt efter nästa del.

Tre korttips

Ojojoj. Vad inaktiv jag varit här. Men åtagandena har varit många och ihärdiga. Men jag passar på med ett gäng korttips:

Velvet av Ed Brubaker och Steve Epting.

Denna serie har marknadsförts som en  värdig arvtagare till Modesty Blaise. Fast personligen håller jag inte riktigt med om det epitetet. Jag ser den istället som en värdig arvtagare till James Bond. Serien handlar om Velvet som har samma jobb som Miss Moneypenny i Bondberättelserna. Men hon är även en duktig, om inte den bästa, agenten som någonsin existerat.

Serien är vältecknad och Noir-rafflande i vanlig Brubaker-anda. Väl värd en titt för alla Bondentusiaster.

The Walking Dead 17: Fruktans tid av Robert Kirkman och Charlie Adlard.

Apart Förlag har hunnit till volym 17 av den fantastiska serien The Walking Dead. Här träffar Rick och gänget den mytomspunna Negan.

Serien är i vanlig ordning spännande och rafflande. Men det kanske bästa är förordet. Val av förordsförfattare är närmast genialisk. Joakim Palmkvist är kriminalreporter och författare (Maffiakrig, Äventyr i Svenssonland) med flera decenniers erfarenhet av att bevaka grov kriminalitet, gänguppgörelser och mord. Alltså den perfekta bakgrunden för att skriva intressant om Negan och hans gäng. Vilket Palmqvist gör med bravur.  Daniel Ahlgrens fanart ger också albumet ett mervärde. I vanlig ordning ett måste.

Mannen som sköt Lucky Luke : ett extraordinärt äventyr  av Matthieu Bonhomme

I Sverige känner vi till Spirous varianter på ett extraordinärt äventyr. Men nu har Cobolt Förlag utgivit ett sådant med Lucky Luke.  Upplägget är att ge serieskapare möjlighet att tolka de klassiska serierna utan att ta hänsyn till kontinuitet eller stämning. Den stora skillnaden här är att stämningen påminner mer om de mer hårdkokta westernberättelserna (med t.ex. Clint Eastwood). Allt är lite råare och kärvare även om en viss humor finns kvar. Jag gillar kärvheten men hade hoppats att författaren skulle ha fördjupat sig ännu mer i det. Men likväl är albumet ett underhållande sådant och jag hoppas på mer.

A game of Thrones

Jag tror att de flesta har upptäckt George R. R. Martins fantasyvärld via TV-serien. Många andra via hans romaner. Själv hade jag en annan ingång. Mitt första möte med A Game of Thrones var via serieadaptionen av Daniel Abraham och Tommy Patterson. De är på inga sätt briljanta men en helt underhållande version av Martins original.

Nu har Apart Förlag hunnit släppa den fjärde seriealbumdelen som avslutar den första romanen/ första säsongen av TV-serien.

För den som läst/ sett A Game of Thrones tidigare innehåller detta album inga större överraskningar. Förutom att tecknaren Patterson utvecklats rejält från första albumet. Hans illustrationer är riktigt hyfsade nu.

Det är också att se hur karaktärerna ser ut i serieform som kanske är den största behållningen. Jag gillar att serieskaparna lagt sin egen prägel på detta. I övrigt kan man väl säga att hela seriesviten inte är oumbärlig men att den ej heller skämmer ens boksamling.

Rekommenderas.

Achtung Blitzkrieg av Lars Krantz och Jenny Högström

En gång i tiden var man tvungen att specificera sig när det gällde Lars Krantz. Nej, det är inte samme Lars Krantz som har hand om turistmagneten Wij Trädgårdar i Ockelbo. Lars Krantz är heller inte släkt med seriekollegan Gunnar Krantz.




Men efter albumdebuten med Dödvatten har Krantz gått från klarhet till klarhet. Speciellt efter att han inlett samarbete med Apart Förlag. Samarbetet har bland annat resulterat i Den svarta jorden (första delen dock på fina Kolik förlag) samt medverkade i Daniel Ahlgrens SH 3. Igår idag och imorgon: blir aldrig mer som förr och gjort fanart till The Walking Dead 11: Jägarna. Men det kanske mest intressanta är hittills hans bidrag till Pär Thörns underbara Ordningen upprätthålls alltid samt deras fristående uppföljare Äganderätten måste ständigt omförhandlas.


Nu till min stora glädje kommer ytterligare en fristående uppföljare, Achtung Blitzkrieg. Fast till min stora förfäran inte i samarbete med Pär Thörn utan istället med kulturskribenten Jenny Högström. Kan verkligen hon förvalta Thörns innehåll?




Nu visar det sig att hon inte bara förvaltar, hon tar det till nya höjder. Eller jag kanske skulle säga djup. Denna berättelse är en erotisk och våldsam historia. Krantz förstärker det smutsiga innehållet med sina smutsiga illustrationer (vilket jag menar som beröm i detta fall).




Achtung Blitzkrieg är helt enkelt en mycket läsvärd och underhållande historia som dock inte passar alla. Mig passar det mycket väl dock. Och dig såklart!

Sherlock Holmes: De fyras tecken av Edginton och Culbard

Sir Arthur Conan Doyle skapade den mystiske detektiven och hans följeslagare Watson redan 1887 (med romanen En studie i rött). När den första Sherlock Holmes-berättelsen kom som följetong i nystartade tidskriften Strand Magazine, blev populariteten omedelbar. En intressant skröna är att folk trodde att huvudpersonen fanns på riktigt. Några skickade till och med sina problem till tidningen. Men det mest lustiga var att Doyle faktiskt lyckades lösa några av dessa gåtor.

Men det kanske mest fascinerande av allt är att berättelserna om Holmes alltjämt görs på nytt. Det finns populära filmer, TV-serier och tecknade serier. Däribland serieversionerna av Edginton och Culbard.

Serieskaparen Ian Edginton är inte främmande för att överföra romaner till serieformatet. Han har gjort den med H.G. Wells klassiker Världarnas krig. Han har också gjort seriesviten Victorian Undead där Sherlock Holmes tampas med zombier.

Även serieskaparen I. N. J. Culbard har tidigare adapterat romaner och noveller till serieformatet. Han har tidigare fokuserat på Lovecraft men tillsammans med Edginton har han alltså satt tänderna i Sherlock Holmes.  
 
Serieskaparduon har tidigare gjort en serieversion av En studie i rött. Nu kommer deras version av Doyles kanske minst kända roman med Holmes, nämligen De fyras tecken. Även i detta fall är serievarianten väldigt trogen originalet. Vilket ju är bra eftersom originalet är en liten pärla. Jag gillar att den berättelsen kommer fram i ljuset igen, den är minst lika underhållande som den mer kända Baskervilles hund. Denna utgåva är en ganska trogen serieversion av den allra första romanen. 

Liksom i den första serieversionen innehåller denna ett förord av Mattias Boström som även denna gång är mycket intressant. Sammanfattningsvis är detta en liten pärla som på sätt och vis är ännu bättre än duons En studie i rött eftersom denna berättelse inte är lika uttjatad. 

Rekommenderas varmt.

The Walking Dead 15 och 16

Den 14 februari drar andra halvan av sjätte säsongen av The Walking Dead igång. Hur ska det gå för Rick och hans vänner (och ovänner) i Alexandria?
Apart förlag har idogt gett ut de seriealbum TV-serien bygger på i ganska hög takt. På senare tid har delarna 15 och 16 utkommit.

Vi vet ju redan att TV-serien och de tecknade originalen både liknar och skiljer sig. Rent berättarmässigt är de båda nyutgivna albumen på ungefär samma berättarmässiga punkt som TV-serien. Sålunda kan man ju "tjuvkika" lite.

I vanlig ordning ger förlaget ett mervärde i de svenska utgåvorna med fanart och förord. Den femtonde delen, som för övrigt heter En andra chans innehåller ett av de roligaste fanarten hittills, detta av Ellen Ekman (känd för roliga serien Lilla Berlin). Vad det gäller förord har Apart förlag lyckas övertala en riktig svensk superstar att bidra med. Jonas Gardell är nog hittills det största namnet av känt folk som skrivit förord (medan jag själv förmodligen är den minst kända). Dessvärre har Gardell skrivit det i mina ögon sämsta förordet hittills. Jag har ingen aning om han känner till och gillar serien eller inte. Men i förordet ger han sken av att inte ha någon större susning om vad The Walking Dead handlar om. Det känns som om han skrivit förord bara för att både serien och TV-serien är inne just nu. Han skojar lite om bögpesten i ett förvånansvärt oengagerat förord. Det är nog min första stora besvikelse som The Walking Dead bidragit med. Tur att Ekmans fanart var så bra.

I den sextonde delen, som heter Ett nytt hopp, är det egensinnige serieskaparen Johan Wanloo som bidrar med fanart och han har gjort en fantastisk hyllning till filmen Zombie Flesh Eaters. Förordet skrevs av författaren och, i brist på bättre ord, opinionsbildaren Markus Uvell. Till skillnad från Gardell verkar han mycket insatt i The Walking Dead och har bidragit med ett mycket intressant och underhållande förord.

I övrigt är bägge albumen lika underhållande som vanligt. Ett måste! Jag räknar serien The Walking Dead till de moderna klassikerna och dessa måste bara ägas!